Vad skulle jag göra utan dej?

Ja som rubriken lyder! Vad skulle jag göra utan dej??
Nu när jag går igenom denna svåra period behöver jag verkligen ett handtag och det har jag. Visste inte riktigt hur detta skulle gå, men det går bättre än förväntat med din hjälp :) Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna visa min tacksamhet, du är så snäll och omtänksam och bryr dej verkligen!
Ville bara säga TACK, på riktigt, TACK!

Visst är det ju jättejobbigt allt och det går inte att förklara hur man känner, jag vet inte ens vad jag känner, man blir helt enkelt förstörd av allt :( Allt bli så upp och ner :/ Jag älskar min mamma så otroligt mycket hon har varit "den enda" i hela mitt liv! Och nu är hon typ försvunnen, hon är helt enkelt inte samma person längre :*( Men jag hoppas ju att allt ska bli bättre och NORMALT igen .. Men det är svårt, man fäller många tårar kan jag ju säga! Allt känns som SKIT !!
Men tack vare en viss person orkar jag med det mesta, tack! <3

I DAG.

Idag har jag varit ute hela dagen och fotat M. Stackars liten, hon frös så otroligt mycket. Det var ju nästan minusgrader, snöade gjorde det i alla fall, inte mycket, men lite räcker! Vi fotade lite lättklätt så jag förstår varför hon frös.. Sen åt vi mat (MUMS), åkte på träning och lite mer!! :))

Senare i dag gjorde jag och en vän något som var så otroligt roligt! Det gick inge vidare bra men kul som f*n var det i alla fall :D
Tack gumman!

I morgon händer det roliga saker, skriver mer då! :)

Peace out! <3

Untiteld.

Hm, vart ska man börja. I går var M här, galen som hon är (fniss) städade hon hela min lägenhet. Vi käkade macka, drack lite kaffe och åt brownies :) Tackar!!
Hm, mamma är fortfarande i Uppsala men åker till Torsby sjukhus i dag, inget är egentligen förändrat, men det ska bli skönt att få henne lite närmare. :) Hoppas bara att man inte kommer att känna skuld när hon kommer närmare, att man inte hälsar på så ofta som man borde. :/ För mamma spelar det nog ingen roll, hon kommer ju ändå inte ihåg att man har varit och hälsat på. Men jag HOPPAS VERKLIGEN att allt kommer att bli bra igen! Att allt blir som förr. Det är min högsta önskan.
Måste bara säga att jag är otroligt stolt över min pappa, han kan röra på det "förlamade" benet, och kan även göra knäböj! :) Duktig pappa!!
Fy vad rädd jag blev i går när jag var hemma hos pappa! Efter benövningarna han gjorde fick han för sej att han skulle upp och gå!! :/ Eller vad han nu tänkte göra, rädd som f*n blev jag i alla fall :/

Tack till M, du betyder såå mycket! Du ställer alltid upp och hjälper mej genom allt! Du tar så bra hand om mej! Tack Tack! Du finns här när jag behöver dej som mest! Glöm inte bort att du är wonderful!! <3

Sadness.

Just nu är livet ganska dystert. Min mamma ligger på akademiska i uppsala pga en hjärnblödning :( Några mer detaljer orkar jag inte gå in på.
Just nu sitter jag hemma hos en väninna, vi ska kolla på film och vara allmänt sociala, (om jag får bestämma) :) Kl börjar ju visserligen på att bli mycket, men äsch då, här ska det mysas, eller vad man nu ska kalla det.
Ville bara säga tack till alla som har stöttat mej genom denna återigen svåra period. Ett särskilt stort tack till dej M som alltid ställer upp, vått som torrt :) Du är en sån person som alltid lyssnar och verkligen bryr sej! Du lyssnar verkligen, och försöker att få situationen bättre.!
Du betyder mer än du anar! Tack!!

Nu ska jag vara lite social här med min underbart omtänksamma och snälla väninna.

See you!!