Familjen.

Nu måste jag bara klaga lite. Jag kan inte fatta vad det är som är så svårt jämt. Jag kan inte fatta att ett samtal kan vara så jävla svårt att ta sej tid till. Jag fattar helt enkelt inte! Att jag som person kan vara så hemsk! Jag vet inte vad jag har gjort för fel i denna värld?? !! Vad är det folk inte förstår? Vet HON inte vad jag går igenom? Vet hon inte att jag egentligen bara är 18år? Vet hon inte att ibland kan man behöva få höra att man blir tänkt på?! På något sätt, om det så ska vara genom internet eller om det är ett sms så kan det vara skönt att höra! Snälla du, om du nu läser detta tänk till lite!! Jag ringer 100000ggr i veckan till henne men hon kan inte svara, hon kan heller inte ringa upp. Tänk om det skulle ha hänt en olycka?! Vem vet... Jag orkar bara inte bry mej längre, nu har det gått för långt. Lite älskad vill man ju vara särskilt av familjen. När jag ringer upp är första frågan jag får : Var det något särskilt?
Nej säger jag bara då det var det inte, skulle bara höra hur det var. Du får man till svar: Jag har inte tid att prata nu.
Okok jag fattar vinken......

Annars är livet underbart, är i alla fall glad att jag har mina vänner, utan dom skulle jag inte överleva, och ni vet vilka ni är..

Amen.